helenaskoog

Välkommen

2008-10-15T12:34:00.016+02:00

Här har jag, i väntan på en riktig webbsida, samlat ett urval av mina jobb som frilansjournalist.
Klicka på namn, artiklar, tidningsnamn eller årtal i spalten till höger för att hitta mina texter. Här är de publicerade som de såg ut före textredigering, det kan därför skilja lite mellan hur de ser ut här och hur de såg ut i tryck.

Vänliga hälsningar,
Helena

---------------------------------
Helena Skoog
Frilansjournalist
helena.skoog@glocalnet.net
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.

En evig supermodell

2008-10-15T12:27:00.002+02:00

Porträtt Yasmin le Bon
Publicerat i DV Mode, vårnumret 2008

Yasmin le Bon
Ålder: 43.
Yrke: Modell.
Bor: London.
Familj: Maken Simon och döttrarna Amber, 18, Saffron, 16 och Tallulah, 13.

Halviransk trebarnsmamma med politiken i blodet och framgångsrik supermodell som fortfarande älskar sitt jobb. Brittiska Yasmin le Bon är fascinerande. Och hon har ett speciellt band till Sverige.

– Min äldsta dotter kom faktiskt till här! utbrister Yasmin le Bon skrattande som svar på en artig fråga om vad hon tycker om Stockholm.
– Jag är helt säker, för vi hade bara en dag som vi kunde träffas. Simon hade en konsert här och jag arbetade i Paris.
Simon är hennes make, Simon le Bon, sångare i Duran Duran. Och historien som följer beskriver väl det liv som paret levde då – när Yasmin le Bon var en av världens mest eftertraktade modeller och Simon spelade i ett av världens största rockband.
Det var 1988 i Paris. Yasmin hade precis kommit dit från Kuba och skulle därefter vidare till Afrika. Plåtningen i Paris drog ut på tiden och hon höll på att inte hinna med planet till Stockholm, men lyckades övertala personalen på flygplatsen att ta ombord henne med alla väskor och hon hann. Och så blev dottern Amber, nu 18 år, till.
Yasmin le Bon skrattar högt. Iklädd jeans och en enkel skjorta, med bara antydan till smink, ser hon snarare ut som tjugofem än fyrtiotre. Men när hon berättar om sin karriär och om sitt äktenskap, så är det svårt att förstå hur hon har hunnit med allt.
Karriären tog sin början när hon som nittonåring åkte från Oxford till London och gick in på agenturen Models 1 för att få jobb.
– Jag glömmer det aldrig. Det ösregnade ute och jag kom in och såg ut som en dränkt katt. Ägaren tittade på mig och sa: okej, jag ger dig en månads provanställning.
Yasmin började arbeta med en gång och hann aldrig fundera mer över sitt beslut. Tjugofyra år senare arbetar hon fortfarande och hon älskar det.
– Det blir som en drog. Jag måste ge så mycket av mig själv, för att snabbt få kontakt med dem jag arbetar med. Och när man ger mycket, så får man mycket tillbaka. Jag får så mycket positiv energi att det är svårt att ge upp det.
Men modellbranschen har förändrats. Yasmin pratar om människor som har kommit in i modevärlden för att tjäna pengar, som utnyttjar att en del modeller kan tänka sig att arbeta nästan gratis. Många kommer från fattiga förhållanden, en del är mycket unga och kan inte engelska. Då kan det vara en tuff värld att kastas in i och under de förhållandena skulle hon inte låta sin dotter Amber, som gjorde premiär på catwalken under en välgörenhetsvisning i höstas, arbeta som modell.
– Men många av de här tjejerna har fattigdom bakom sig och vem är jag att säga att de inte skall jobba och tjäna pengar till sina familjer? Jag förstår varför de gör det, men jag känner med dem. Och jag hoppas att de blir väl omhändertagna.
Hon berättar att den delen förmodligen är bättre nu än när hon kom in i modevärlden. Då fick modellerna klara sig själva och det var ibland ren tur att de överhuvudtaget hann till alla visningar. Men de var ett gäng som hade varandra och de brukade ringas inför varje säsong:
– ’Ska du till Milano? Christy säger att hon inte skall dit, men…’ Så brukade vi hålla på och så länge jag visste att jag hade några vänner där, så åkte jag.
Det gamla gänget håller fortfarande kontakten och hon räknar upp namnen på storheter som Linda (Evangelista), Naomi (Campbell) och Christy (Turlington) – ”hon är den som är svårast att få tag i. Men du vet, hon är upptagen nu, hon har barn.”
Den som var svårast att få tag i för tjugo år sedan var Yasmin själv. Hon bodde i London när de andra bodde i New York och när hon bara var 20 år träffade hon Simon le Bon för första gången och de gifte sig ett år senare.
Duran Duran-sångaren fick se Yasmins bild i en fotografs portfolio och tjatade hela dagen för att få hennes nummer, eller åtminstone hennes namn. Till slut gav fotografen upp och Simon fick en lapp med Yasmins namn och agentur
– Jag var verkligen förolämpad först över att någon trodde att han kunde bjuda ut mig så, någon som jag inte ens hade träffat. Jag tyckte det var motbjudande. Och min agent blev irriterad på mig och sa: ’han är vän med Joanne Russell, vill du att hon skall ringa dig?’
– Joanne Russell?! Jag blev fullkomligt starstruck. Hon var ju jättestor supermodell. ’Okej’, sa jag. Hon sänker rösten och låter som en idoldyrkande tonåring när hon nickande fortsätter: ’Joanne kan ringa mig.’
Simon fick till slut hennes nummer och de dejtade några veckor innan de skildes åt. Men när de sedan såg varandra igen ett halvår senare så var det klart.
– När du vet att någon går omkring på jorden som du är menad att vara med, så vet du det. Och jag hade alltid vetat det.
Kanske kommer den vetskapen från hennes föräldrar, vars äktenskap varade i 44 år.
Yasmins pappa lämnade sitt hemland Iran när han var i tjugoårsåldern och när han till slut kom till Oxford blev han förälskad – i staden och i Yasmins mamma.
– Min mamma arbetade som dekoratör och stod i ett skyltfönster när min pappa gick förbi och tänkte: ’det är kvinnan som jag kommer att gifta mig med.’ Vilket var ungefär vad Simon tänkte när han såg min bild. Jag vet inte hur de visste det. Det är egentligen lite förmätet, är det inte?
Med en persisk pappa och brittisk mamma beskriver hon sin uppväxt som annorlunda än många andras. Och hon är oändligt tacksam för att hon har haft mötet mellan två olika världar som en stor del av barndomen. En av skillnaderna, tror Yasmin, var att det fanns så mycket känslor i deras hem. Det visade sig i bråk och argumentationer, men också i kärleken från hennes pappa.
– I Mellanöstern visar folk vad de känner. När du älskar någon, så låter du dem veta det och lämnar inget utrymme för tvivel. Jag visste alltid att min pappa skulle kunna dö för mig. Vi kunde bråka och i ena minuten ville jag krama honom, i nästa ville jag skjuta honom, men jag tvivlade aldrig på hans kärlek.
Hon har inte varit i Iran sedan hon var tio år, men vill gärna åka tillbaka. Om det inte vore för att hennes familj, hennes döttrar, vägrar. Yasmin redovisar lugnt vad hon anser att hennes eget land, England, har gjort med Iran och hon är inte stolt över det.
– De har provocerat fram så många problem, skapat så många problem. Och nu fortsätter de med den mest ensidiga press… Mina döttrar tittar på nyheterna och de får en helt felaktig bild. Det skrämmer mig verkligen.
De har bråkat om det hemma och Yasmin blir upprörd när hon berättar, men tillägger att hon för guds skull inte borde komma in på politik och Mellanöstern – då kan hon bli kvar och prata om det hela dagen. Hon säger att hon har det i blodet.
Simon och Yasmin fick deras första dotter 1989 och då var den nyblivna mamman tillbaka på catwalken efter bara ett par veckor. Men det har inte alltid varit enkelt att kombinera modellyrket med mammarollen. I början fick paret hjälp av Simons mamma och en sommar tog Yasmin med barnen runt jorden, på alla sina jobb.
– De uppförde sig bättre än alla vuxna jag känner. De bar sina egna ryggsäckar och satt och lekte i ett hörn när jag plåtades i åtta timmar och det var inga problem.
Både Yasmin och Simon arbetade mycket och reste mycket och hann inte ses så ofta under de första tio åren tillsammans. Ändå har deras äktenskap varat i över tjugo år.
– Det är förmodligen anledningen till att vi har varit gifta så länge! Tiden ifrån varandra är väldigt viktig, särskilt var den det för oss i början. Vi reste alltid mot varandra och ville vara med varandra, men var inte nödvändigtvis tillsammans.
– Nu skulle jag vara glad om jag fick spendera alla timmar på dygnet, varje dag för resten av livet med honom. Men det är så vi vill att det ska vara nu.

Yasmin om…

Vad hon gör för att slappna av:
– Shit, det har jag helt glömt av! Det är där jag har hamnat snett. Slappna av? Tar en drink? Haha. Jag tror att jag är ganska avslappnad ändå. Varför skulle jag behöva göra någonting för att slappna av?

När hon är som mest lycklig:
– Det händer faktiskt ganska ofta nu. Men det som gör mig mest lycklig är nog… att vara i min makes famn. Jag kan inte tänka mig en tryggare och bättre plats att vara på.

Vad hon gör på fritiden:
– Jag slåss. Det gör mig faktiskt avslappnad också. Jag håller på med kampsport och man skulle kunna kalla det en hobby, men jag ser det faktiskt som en nödvändighet nu. Jag slåss, lyssnar på musik, läser. Men jag har inte så mycket fritid, det är någonting jag måste jobba på, haha.

"Mitt avhopp var värre än om jag hade dött"

2008-10-15T12:14:00.000+02:00

Publicerades i Svenska Journalen, 2008

Först ett porträtt av Noomi Lappalainen, som lämnade Jehovas vittnen när hon var 14 år. Sedan följer en intervju med Charlotte Essén som skrivit boken Sektbarn.

Noomi Lappalainen
Ålder: 27.
Bor: Haninge.
Yrke: Samordnare på Hjälpkällan.
Familj: Dotter, 5 år.

Det är tretton år sedan Noomi Lappalainen lämnade Jehovas vittnen. Hon var då bara 14 år och för hennes föräldrar var avhoppet förkrossande.
– De tyckte att det var värre att jag lämnade Jehovas vittnen än om jag hade dött. För hade jag dött medan jag fortfarande var troende så hade jag ju ändå fått komma till paradiset och det är det enda som spelar roll. Det var en jättestor sorg för dem, berättar Noomi.
Hon pratar lugnt och välformulerat och det märks att hon har berättat om sina erfarenheter av Jehovas vittnen förut. Hon har en blogg på Hjälpkällan och i den finns både minnen från hennes uppväxt, med fysiska bestraffningar och rädsla för att tänka fel, och texter om hur hennes liv är nu tillsammans med hennes femåriga dotter.
– Det är väldigt närvarande i mig hur det var när jag var barn, för att jag vill göra annorlunda, berättar Noomi och syftar på dotterns uppfostran.
– Jag vill inte ge vidare den här enorma skulden. Och sedan givetvis inte bruka fysiskt våld. Man hör ju att om man har haft en viss barndom så är det lätt att man gör likadant. För man kan egentligen inget annat.
Ett år efter Noomis avhopp flyttade hon hemifrån. Föräldrarna trodde att hon var besatt av demoner och under året som hon bodde hemma gick de igenom hennes rum och försökte få bort demoniska saker; olämplig musik och olämpliga bilder.
– Alla jag känner som har vuxit upp i Jehovas vittnen är väldigt demonrädda, för det är något som man pratar om mycket. Som barn var det jättejobbigt. Om man tänkte en dålig tanke så fick man nästan nervsammanbrott, man var jätterädd.
Känslan av att hela tiden vara en dålig människa var svår att vänja sig av vid även sedan hon lämnat församlingen. Noomi förklarar att hon kunde förstå intellektuellt att det inte var så, men när hon gjorde misstag var hon rädd att bli anklagad av alla.
Det var också svårt att få tillbaka tilliten till andra människor. Men Noomi säger att hon har haft tur med dem som hon har lärt känna efter avhoppet och tre av hennes närmaste vänner är dessutom själva sektavhoppare.
I skolan var det svårare att träffa kompisar. Inför skolstarten i första klass fick Noomi öva sig på att förklara varför hon inte skulle vara med på olika aktiviteter. Hon skulle inte säga att hon inte fick vara med utan att hon inte ville, för att bibeln sa så, och så fick hon öva in argument med föräldrarna.
– I början var jag väldigt bestämd och sa: ni kommer alla att dö i harmageddon. Om ni vill bli räddade ska ni gå med i Jehovas vittnen. De tyckte att jag var jätteknäpp, det fattade jag först efter några månader. Jag tyckte ju att de var knäppa från början.
Hon fick inte umgås med världsliga, dvs sådana som inte var Jehovas vittnen, om det inte var i syfte att predika för dem. Så hon kunde bara ta hem vänner om hon studerade bibeln med dem och sedan fick de leka någon timme efteråt.
– Jag var jätteavundsjuk på de andra. Jag drömde om att få vara med. Alla roliga saker som de verkade göra, alla normala saker.
Nu arbetar Noomi som samordnare på Hjälpkällan, en förening som stöttar människor som väljer att lämna Jehovas vittnen. På deras hemsida finns ett forum där avhoppare kan dela erfarenheter och få kontakt med varandra, men man kan även få professionell hjälp i form av psykologer eller kuratorer som själva har erfarenhet av Jehovas vittnen.
När Noomi hoppade av var hon rädd för att komma i kontakt med andra i samma situation. Sedan hon var barn hade hon fått lära sig att inte hälsa på avhoppare på stan, inte få ögonkontakt och helst gå över till andra sidan gatan om hon mötte dem.
– Om man fick dem i sin närhet så var det nästan så att man kunde bli smittad. De var hemska, hemska människor.
Överhuvudtaget hade hon en skrämmande bild av världen utanför Jehovas vittnen, som ett laglöst land där alla gjorde som de ville. Hon trodde att alla hade sex med alla och att alla ljög.
– Det var en chock när jag upptäckte att det fanns regler här också. Jag visste inte alls hur jag skulle vara, det var som att leva i ett helt nytt land, en ny kultur där jag inte kunde reglerna.
Noomi berättar om hur ensam hon kände sig när hon hade hoppat av och förklarar att samhällets resurser inte fungerar för människor som lämnar en sekt. Många som söker sig till Hjälpkällan har tidigare gått till psykologer, men inte blivit förstådda. Om Hjälpkällan hade funnits när hon hoppade av så tror hon att det hade känts annorlunda.
– Det hade gett en helt annan bild av vad jag hade varit med om. Man känner sig ju jätteensam och jättekonstig och så är man rädd för andra avfällingar. Det är klart att det hade hjälp.

Charlotte Essén
Ålder: 50.
Yrke: Frilansjournalist och författare.
Bor: Stockholm.
Familj: Man och tre söner.

Charlotte Esséns engagemang började när hon skrev några artiklar om sekter i mitten av 90-talet och efteråt blev nedringd av människor som hade lämnat andra sekter och som kände igen sig. Hon började då se sambanden mellan de olika grupperna, framför allt när det gällde barnuppfostran. Nu har hon skrivit boken ”Sektbarn – ett reportage om de utvalda för paradiset”, där barnen står i fokus och avhoppare får berätta om sin uppväxt. Det har stundtals varit ett tungt arbete, men drivkraften för Charlotte Essén har varit alla de människor som hon har träffat.
– Och inte bara de människorna utan alla andra barn som växer upp inom de här grupperna. De som jag inte har träffat, de som inte har överlevt.
Hon kallar dem för maskrosbarn, överlevare i ordets rätta bemärkelse. Och berättelserna i boken är starka, om förnedringen och den totala maktlösheten som många av de här barnen har upplevt under sin uppväxt. Ofta handlar det om våld och hårda uppfostringsmetoder, som stöds av sekten. Andra gånger är det psykisk misshandel och olika typer av förtryck.
Men Charlotte Essén betonar att alla barn inom de här grupperna inte mår dåligt, att vissa säkert har haft en lycklig barndom.
– Men bara för det så ska man ju inte bortse från dem som har det dåligt. Det här har ingen förut överhuvudtaget noterat och det har varit ett stort problem, för de har ju inte heller fått någon hjälp.
Hon är noga med att påpeka att det inte har med religionen att göra, att det inte är den hon kritiserar. Hon har bland annat gjort en jämförelse med FN:s barnkonvention och går i boken igenom punkt för punkt hur de här sekterna bryter mot den. Det är viktigt för att de föräldrar som eventuellt läser boken skall förstå vad de gör för fel.
– Jag tror inte att de är medvetna om det. De gick ofta med i sekterna som unga och har inga andra begreppsvärldar. De har lärt sig hur sekten tycker att man skall vara.
Däremot tror hon att barnen känner att de blir felaktigt behandlade. Hon berättar att alla som hon var intervjuat har sagt det, att de har känt det på sig.
– Ett barn som blir slaget tycker att det är fel. Det har ju ingenting att sätta emot, säger hon.
Det som Charlotte Essén själv blev mest förvånad över under arbetet med boken var just att föräldrarna kunde handla som de gjorde.
– Att man kan bortse från de normala föräldrainstinkterna, att skydda sitt barn. Men jag är inte förvånad ändå, för mekanismerna i de här grupperna är otroligt starka.
Hon tror egentligen att vem som helst kan hamna i en sekt, beroende på hur livssituationen ser ut. Ofta är det unga människor som är sårbara och lättpåverkade och hon tror att mänskliga relationer kan spela stor roll, att man träffar en trevlig människa som man följer in i sekten.
Nu hoppas hon att hennes bok skall skapa reaktioner och att regeringen på något sätt skall agera.
– Det viktiga är att de barnen som mår dåligt blir sedda. Och oavsett politisk färg, religiös tro eller icke-tro – ingen människa kan tycka att barn ska ha det så här.

Efva Attling

2008-10-15T12:12:00.000+02:00

Porträtt Efva Attling
Publicerat i Damernas värld, 2008.

Efva Attling
Ålder: 55.
Yrke: Designer.
Bor: På Södermalm, ”i världens vackraste stad, Stockholm”.
Familj: Hustrun Eva, sönerna Adam och Simon.

Efva Attling är sedan över tio år tillbaka en av Sveriges mest framgångsrika smyckesdesigners. Med små skrivna budskap vill hon få människor att börja prata med varandra.

– Jag kallar mina smycken för beauty with a thought. De är fina saker, men man kan också få en tankeställare. Och så är de kontaktsmycken. Man sitter på en bar och så frågar någon: Vad står det för något på din ring? Så börjar två människor prata. Det är ju helt fantastiskt.
Efva Attling utstrålar styrka och självklar pondus när hon berättar om sitt yrke och om vägen dit. Hon gestikulerar med händerna och skrattar ofta, men de som inte trodde att Efva Attling var någon att ta på allvar inom smyckesindustrin har, efter hennes tio framgångsrika år i branschen, fått tänka om.
Det började i skolan när hon var elva år och tjejerna en termin fick byta plats med killarna, så att de fick ha trä- och metallslöjd och killarna fick sy.
– Då började jag banka på olika smycken. Så började det.
Efter nian var Efva skoltrött och fick plats hos en silversmed som lärling. Sedan började hon också arbeta på Gröna Lund, som dansare på ett disco. Där tjänade hon lite pengar, vilket hon inte hade samma möjlighet till som silversmedslärling. Ett halvår senare hade hon blivit upptäckt som fotomodell av en fotograf, åkt till Paris och levde sedan modelliv i tolv år. Efter det började hon sjunga i bandet X-models och skrev jättehiten Två av oss, som har blivit något av en svensk tryckarklassiker, samtidigt som hon arbetade med kläddesign – både för H&M, Levi’s och egna mammaklädesmärket Pretty pregnant. 1985 började Efva Attling med tv. Tillsammans med journalisten Maria Pia Boëthius gjorde hon tjugo avsnitt av Levande livet och det gjorde så småningom att hon fick jobb som journalist på flygtidningen Transwede Magazine och även på magasinet Föräldrar och barn, som moderedaktör.
– På Transwedes tidning jobbade jag med en modell, som gick en silvermideskurs. Då var det tjugosju år sedan jag hade gjort smycken och jag hade inte ägnat det en sekunds tanke under alla de här åren. Men då! berättar Efva och knäpper med fingrarna innan hon fortsätter: Just det, det var ju det jag skulle bli! Jag tog bara en omväg, i tjugosju år.
Hon började med att förse sina vänner och bekanta med smycken och efter ett tag även Madonna. Men vägen dit har kritiserats och hon har av vissa avvisats som en kändis, vars smycken säljer just därför.
– Men det där är väl verkligen att förringa människor som köper mina smycken? För det är ju så att om till exempel Carolina Gynning skulle göra smycken, då skulle man titta på henne: Men va? Kan hon verkligen det här? Så är det ju med ett känt namn, att då bedömer man utifrån ett helt annat kritiskt perspektiv. Man köper inte en dyr sak av en kändis bara för att den är känd. Det har man inte råd med.
Men Efva Attling har med stor framgång lyckats utnyttja andra personers kändisskap, genom sina egna kontakter från tiden inom musikindustrin och som modell. Som när hon träffade Johan Renck som precis hade klippt färdigt Madonnas video och dagen efter skulle åka till LA och gå på MTV-galan med henne. Efva bad honom att ta med några av hennes smycken och det slutade med att Madonna bar halssmycket Homo Sapiens i en tv-reklam.
– Hon sitter och tar på smycket och säger: It’s beautiful! Fast hon menar sitt läppstift. Men jag hade kunnat ta bort Max Factor och skriva Efva Attling Stockholm där. Det var helt fantastiskt!
Media i Norge såg nyhetsvärdet i det och sedan hakade också svenska medier på. Det var ett stort genombrott för Efva Attling och nu har många andra kändisar, som Sharon Stone, Zlatan Ibrahimovic och Sarah Jessica Parker setts bära hennes smycken. Och i vissa fall har det varit en medveten produktplacering.
– Det är klart, när jag hör att Paris Hilton bor på Rival, som är mitt grannhotell här, då kan man ju alltid gå dit och ge henne en present från oss. Men att hon sedan använder den på kvällen och blir plåtad, det är upp till henne. Hela tiden är det ju så.
Efva Attling tvekade aldrig över att byta karriär och gå tillbaka till det hon hade börjat med nästan trettio år tidigare. Hon berättar att när hon går in för någonting, så är det till hundra procent. Bära eller brista. Dessutom har hon hela tiden haft stöd från sin familj. Sedan 1996 är Efva Attling gift med sångerskan Eva Dahlgren och hon har två söner från sitt tidigare äktenskap.
– Jag hade jättemycket hejarop hemifrån. Eva tyckte att det var super att jag kom in på det här och så tyckte hon att jag gjorde bra grejer. Hon sa: Satsa på det här nu! Och det gjorde jag.
Efva Attling är noga med att det är hon som ritar alla smycken själv och hon som ligger bakom allt från kampanjer och broschyrer till hur påsarna skall se ut. Men det handlar inte om att spara pengar, utan om lusten att skapa. Och Efva tror att kunderna känner det, att hon är med till hundra procent. Rummet där hon arbetar är inget undantag. Det är vitt med skira tyllgardiner och både smycken och vinglas och annat som Efva har skapat står på låga hyllor längs väggarna. Stilrent och rofyllt, så att hon kan sitta där och lyssna på musik och tänka.
Lyssna på musik gör hon gärna när hon inte arbetar också, men då får hon göra det ensam.
– Min fru tycker inte om att lyssna på musik, eftersom hon jobbar med det. Jag får inte störa henne med andra låtar. Så var jag också när jag skrev musik.
Nu skriver Efva vad hon själv kallar för små låtar, korta låttexter, på sina smycken istället. Amor fati. Homo sapiens. Pencez de moy. Hon beskriver dem som kontaktsmycken och fascineras av hur hon med smyckena kan binda ihop och beröra andra människor. Efva berättar om kvinnan som hade förlorat sin man i en olycka. Pappan till hennes fem barn. Hon köpte sex ringar med texten Pencez de moy – tänk på mig, med gammal fransk stavning.
– Hon köpte ringar till var och en i familjen, för att de skulle tänka på honom. Då har jag lyckats. Där har jag lyckats. Jag har gjort en ring där det står någonting som binder ihop en hel familj.
År 2002 kom Efva Attlings första glasögonkollektion för Skandinavian Eyewear och förra året började hon göra vinglas för Orrefors, en satsning som nu har lett henne till USA och Bloomingdales. Hon gör precis det hon vill göra, när hon vill göra det. En frihet som har kommit när hon har blivit äldre. Och nästa dröm är att lära sig att prata thailändska.
– Jag tycker att Thailand är en respektfull omgivning att vara i. Människor är glada. De har det superfattigt, men det finns en humor som gör att de orkar leva så tätt. Sedan vet jag, eftersom jag pratar italienska, att man kommer mycket närmare människorna och man lär känna nya människor på ett annat sätt när man pratar på deras eget språk.
Efter tsunamin, då Thailand drabbades hårt, gjorde Efva Attling smycket Angels. Hon ville att pengarna som kom in från smycket och gick till Röda Korset skulle gå till att återuppbygga nere i Khao Lhak. Ungefär 1,3 miljoner kronor har Angels samlat in och Röda Korset har bland annat byggt upp skolor för pengarna.
– Jag var i Bangkok när tsunamin hände. Det var jättesorgligt. Fruktansvärt. Jag hade kompisar som förlorade fru, barn... Det var så stort. Och så var det i ett land som jag var så mycket i.
Även Angels är ett smycke som har gjort att människor har börjat kommunicera med varandra. Efva beskriver dem som bär Angels som medlemmar i en underförstådd liten hemlig klubb, när de möter varandra och ser smycket. Återigen: Kontaktskapande och en anledning för människor att börja prata.
Nu har Efva Attling fullt upp med att skapa ett smycke som kommer ut i limiterad utgåva 2008, då hon och affärskompanjonen Camilla Falgén firar tio år. Det gör hon vartannat år, utöver de vanliga höst- och vårkollektionerna. Och som vanligt är det hon själv som skapar och arbetar med fotografering, paketering, annonsering... En självständighet och frihet som är del i det som hon är mest stolt över:
– Att jag följer mitt hjärta. Och att jag vågar göra det. Jag har en intuition och jag följer den. Okej, om det inte fungerar, men då är det jag som får ta smällen.

Slipp tjat och bråk med KBT

2008-10-15T12:09:00.001+02:00

Publicerad på Aftonbladets webb 29/9 2008

Små vardagsproblem som tjat i mataffären eller bråk på morgonen kan ibland kännas svåra att komma åt. Men med KBT finns en snabb och dokumenterat effektiv lösning.

Det kan vara svårt att stå emot tjatet om godis på vardagar – trots att ni har bestämt att det är lördagsgodis som gäller i er familj. Det är ofta enklast att plocka upp ytterkläder som blir slängda på golvet, fast barnen vet att de skall hänga på kroken i hallen. Och när yngsta barnet börjar gråta för att det inte får sova i föräldrarnas säng är det inte så lätt att hålla på reglerna.
Känner du igen dig? Då kanske KBT är en metod som skulle kunna underlätta familjelivet.
KBT står för kognitiv beteendeterapi. Det är en behandlingsmetod som bygger på inlärningspsykologi och på hur vi människor fungerar och varför vi gör som vi gör.
Det går ut på att vi fortsätter att göra saker som fungerar för oss och helst sådant som ger oss belöning redan på kort sikt. Men vad vi tycker fungerar i familjelivets vardag och vad våra barn tycker fungerar, kan vara helt olika saker.
– Man menar inte ”fungera” i någon slags objektiv mening, som att det är bra att äta päron. Utan det är mer: För mig fungerar det att kasta mina grejer på golvet, för då kommer någon annan och tar upp dem, säger Liv Svirsky, som är leg psykolog och leg psykoterapeut och har skrivit boken Föräldrahjälpen – förändra familjelivet med KBT (Albert Bonniers förlag).
– Man måste titta på världen genom barnens ögon. Ur deras perspektiv kanske det fungerar jättebra som det är och då är det ju inte så konstigt att de gör som de gör, förklarar hon.
För att få barnet att ändra sina vanor bör man förstärka beteenden som är bra. Att förstärka ett beteende betyder att man ökar sannolikheten för att barnet skall göra på samma sätt igen. Som att ge beröm, eller uppmärksamhet – allt som gör att barnet vill fortsätta att göra på samma sätt.
Ge inte efter för tjat, eftersom det blir ett bevis på att tjat fungerar. Det gäller att som förälder vara konsekvent och hålla fast vid det man har bestämt, trots att det kan vara svårt.
– Barnet kan bli jättetjatigt en tid, men sedan kommer det att märka att nej, det blev inget godis. Nästa dag kanske det försöker på samma sätt och märker då att det inte fungerar, säger Liv Svirsky.

POÄNGSYSTEM
Att använda sig av ett poängsystem kan vara effektivt för att förstärka beteenden hos barnen. Varje tjatfritt besök i mataffären kan ge en poäng. Varje kväll som barnet sover i den egna sängen eller varje dag som barnet hänger upp sin jacka på kroken i hallen kan ge en poäng. Och poängen kan sedan resultera i en belöning – som en rolig familjeaktivitet till helgen.

PROBLEMLÖSNING I SJU STEG
1. Vad är problemet?
Definiera problemet ordentligt. Tänk efter och skriv ner vad problemet egentligen är. Inte att det är jobbigt hela morgonen, utan att det är jobbigt när barnen vägrar att klä på sig innan dagis.
2. Vilka är de möjliga lösningarna på problemet?
Brainstorma och var öppen för alla möjliga lösningar. Att barnen får gå nakna till dagis är kanske inte den bästa lösningen, men skriv ner den i alla fall. Begränsa er inte.
3. Vilka blir konsekvenserna och hur bra blir resultatet?
Nu är det dags att rangordna de olika alternativen. Tänk på att de måste vara möjliga att genomföra och att de skall leda mot målet. Dela upp i bra lösningar och dåliga lösningar.
4. Välj lösning.
Välj den eller de lösningar som passar bäst.
5. Planera.
När skall lösningen börja genomföras? När passar det bäst? I morgon eller kanske i början på nästa vecka?
6. Genomför!
Genomför lösningen enligt planen.
7. Utvärdera.
Hur gick det? Fungerade det som ni hade hoppats? Har situationen förändrats? Lösningen måste få tid att verka innan utvärderingen. Och om det inte har fungerat, så går man tillbaka några steg, ändrar det som inte fungerade och gör ett nytt försök.

KONKRETA EXEMPEL
Alla familjer är olika. Alla barn är olika. Därför finns det inga patentlösningar, utan alla problem behöver lösas på olika sätt.
Här är några exempel på hur KBT kan användas i familjelivet, men tänk på att varje problem behöver analyseras utifrån er egen situation.

Matkrånglet

Problem: Barnet vill bara äta viss mat och vägrar att prova nya saker.

– Bestäm ett nåbart och tydligt mål. Skall barnet äta upp allt på tallriken? Eller är det viktigast att det smakar nya saker? Bestäm till exempel att barnet först måste äta den nya korven eller grönsaken, och sedan får det äta allt det andra.
– Gör det roligt för barnet att prova nya saker. Att använda sig av poängsystem kan vara ett bra sätt och barnet kan få poäng varje gång det provar någonting nytt. Till exempel 3 poäng när barnet provar att äta något för första gången, 2 poäng andra gången och så vidare.
– Förändra förutsättningarna kring matbordet. Gör det mysigare och roligare att äta. Lägg fram maten så att den ser god och aptitlig ut för barnet.
– När ni väl har bestämt vilken metod ni vill använda så kan det vara bra att presentera idén för barnet och förklara varför den är bra.
– Beröm barnet när det provar nya saker och uppmuntra, så att barnet vill göra det igen.

Sovkrånglet

Problem: Barnet vill sova i föräldrarnas säng varje natt.

– När det handlar om både din och barnets sömn kan det vara bra att välja en tidpunkt då ett par sena kvällar inte gör så mycket. Kanske när hela familjen är ledig. Då är det lättare att stå fast vid att alla ska sova i sina egna sängar – trots att läggdags blir lite senare på grund av tjat.
– Även här kan poängsystem vara en bra förstärkare. Ett poäng för varje natt i sin egen säng. Efter tre nätter i rad kan poängen leda till någonting roligt för hela familjen.
– Kan man underlätta genom att ändra på rutinerna? Om det handlar om flera barn kan det till exempel hjälpa om de går och lägger sig vid olika tidpunkt.
– Var konsekvent och ge inte efter för tjat. Kanske leder det till ett par jobbiga kvällar, men det går över. Och det är viktigt att visa att tjat och gråt inte fungerar.
– Ge beröm och dela ut poäng efter bra nätter. Det ökar chansen att barnet ska sova i sin egen säng även nästa natt.

Godistjatet

Problem: Barnet bråkar i mataffären när det inte får godis.

– Bestäm vilka regler som gäller i er familj och informera sedan barnet om dem. Om ni har bestämt att barnet bara får äta godis på lördagar, så håll fast vid det.
– Var konsekvent och ignorera tjatet, fast det kan vara svårt. Annars visar ni att tjat fungerar för att få sin vilja igenom.
– Om ni är två vuxna i familjen är det viktigt att ni stöttar varandra så att ni står ut med att ignorera tjatet, trots att det kan vara ihärdigt från barnet.
– Påminn varandra och barnet om att ni nu har bestämt att det är så här – det är det som gäller. Här behövs inga argument och ni behöver inte resonera med barnet om varför. Avled hellre från diskussion och distrahera med någonting annat. Att få en femåring att hålla med om att den bara ska äta godis en dag i veckan är dömt att misslyckas.
– När lördagen sedan kommer är det bra att vara tydlig med att det är dags för lördagsgodis. Gör det till någonting extra roligt!

ENKLA LÖSNINGAR!
Ibland kan det handla om så enkla lösningar på ett problem att det blir svårt att se dem. Kanske kan hela problemet med bråk innan barnen skall iväg till dagis lösas genom att ändra ordningen på morgonen? Äta före påklädning eller tvärtom? Var öppen för alla lösningar! Ibland räcker det med en liten förändring för att problemen skall försvinna helt.

VÄLJ EN TIDPUNKT SOM PASSAR
Välj en tidpunkt när ni känner att ni har tid och ork att genomföra det som ni har planerat. Problemet kan bli värre om man inte orkar stå emot det ökade tjatet, eller om man själv inte känner sig redo att ta itu med det. Många satsar på att genomföra större förändringar under semestern, då familjen är tillsammans mycket och har mer tid för varandra.

LÅT BARNEN VARA MED
Låt barnen vara med och bestämma över sådant som de kan vara med och bestämma över. Kanske kan de få välja mellan olika klädalternativ på morgonen? Eller själva bestämma om de ska tvätta håret på morgonen eller på kvällen? Kanske blir det roligare att borsta tänderna om de själva får välja en rolig tandborste nästa gång ni är och handlar?

Elsie Johansson

2008-10-15T12:08:00.002+02:00

Porträtt Elsie Johansson
Publicerat i Hemmets veckotidning, 2008.

Elsie Johansson
Ålder: 77.
Yrke: Författare.
Bor: Uppsala.
Familj: Son med familj.
Aktuell: Med boken ”Sin ensamma kropp” (Albert Bonniers förlag).

Författaren Elsie Johansson är aktuell med romanen ”Sin ensamma kropp”, som bland annat handlar om att börja om på nytt sent i livet. Just uppbrott och förändring är något hon själv har varit med om många gånger i sitt liv.
– Ja, livet har aldrig flutit på som någon trög bäck, snarare har det forsat fram. Många jobbiga perioder har jag tagit mig igenom, ändå har jag lyckats behålla min styrka och vuxit istället.

I en stor, ljus och öppen lägenhet i Uppsala bor författaren Elsie Johansson. Hon bor här ensam sedan skilsmässan för fyra år sedan och hon ler stort när hon visar runt och berättar hur bra hon trivs.
– Först och främst är det en fantastisk känsla av frihet. Jag gör nu vad jag vill. Om någon av mina vänner ringer och säger: kan du inte komma hem till mig i kväll, så kan vi äta lite? Eller om någon föreslår att vi ska resa bort i några dagar. Ja, visst. Det är ingenting som hindrar mig.
Hon berättar att hon aldrig tidigare har haft en egen dörr att stänga om sig. När hon var liten bodde hon i stugan med föräldrarna, under realskolåren delade hon rum i staden med sin veckopendlande pappa och när hon sedan gifte sig vid 18 års ålder levde hon tillsammans med sin man. I 55 år. Och nu bor hon här. Hon slår ut med armarna.
– Min dyrbaraste ägodel är min nyckelknippa. Jag kan låsa dörren och gå vart jag vill och komma hem när jag vill. Det är ingen som gruffar och ingen som jag måste redovisa för.
I ”Sin ensamma kropp” vill Elsie Johansson bland annat utforska relationen till sin pappa. Huvudpersonen Maliss får låna den erfarenheten, men i övrigt är boken inte självbiografisk och skeendena är påhittade. Elsie Johansson vill också lyfta fram männens situation på ett mer positivt sätt än den visas upp i media idag.
– Mansgrisiga, bortskämda, våldsamma och okänsliga, så framställs ofta männen, medan kvinnorna är offren. Jag tycker den generaliseringen är djupt orättvis. Kvinnor kan minsann också vara häxor!
Elsie citerar Maliss ur boken: ”Tack gode gud att jag inte blev född till man, tack att jag slapp vara min egen pappa.”
– Hon ser hur han sliter och kämpar. Han får ingen kärlek, han är ute i kylan.
I sin nya roman protesterar Elsie livligt mot den segregation av människor som finns i dagens samhälle. Att putta in individer i en viss grupp eller kategori i avseende på exempelvis kön, utbildning, social ställning, sexuell läggning, etnicitet m.m. är enkelt och bekvämt. Då vet man var man har folk! Särskilt avskyr Elsie det hon kallar ”åldersnojan”. Som om födelseåret hade en avgörande betydelse vid bedömningen av en människa? Det är som om man flyttats över till ett annat folkslag efter pensioneringen! Allt som tidigare gällt som identifikation gäller plötsligt inte, namn och yrke saknar betydelse, man ingår i en klump med överskriften Pensionärer.
Själv är hon nyss fyllda 77 år och i likhet med Maliss i boken, är hon inte intresserad av några pensionärsföreningar eller liknande gruppaktiviteter, men menar att det är bra att de finns, för dem som behöver den sociala gemenskapen. Många människor blir väldigt ensamma efter att de har slutat arbeta och Elsie betonar hur viktigt det är att i god tid bygga upp ett eget socialt nätverk och inte helt vara beroende av en arbetsplats. Och inte av familjen heller, tillägger hon.
Elsie Johansson säger sig vara född till författare, ändå var hon nästan 50 år när hon debuterade.
– Jag arbetade 35 år på Posten, gick där med min förkvävda laddning och mådde inte särskilt bra. Jag kände att det är inte så här mitt liv är menat att vara. Det är ord jag vill syssla med, inte siffror!
Hon växte upp i ett arbetarhem utan böcker och där det som räknades var kroppens arbete. Elsie berättar att hennes föräldrar ändå var stolta över att hon skrev dikter när hon var 6-7 år, som hon fick läsa upp i skolan, men hon hade ingen att diskutera med och hade aldrig träffat någon författare.
När hon skickade in sin första diktsamling, ”Brorsan hade en vevgrammofon”, som direkt blev antagen av ett förlag, reagerade omgivningen med häpnad.
– Särskilt på arbetet, där man inte visste. Min mamma visste om det och min man, men det var sådant vi aldrig talade om, det togs inte på allvar. Jag har alltid varit ensam inom det här området.
På frågan om hur hennes liv hade sett ut nu om hon inte hade vågat ta steget att bli författare skrattar hon kort:
– Då hade jag varit död. Psykiskt skulle jag inte ha orkat med det. Nej, jag mådde ganska dåligt.
Efter debuten fortsatte hon att skriva, romaner och dikter. Det stora genombrottet kom med trilogin om Nancy, ”Glasfåglarna”, ”Mosippan” och ”Nancy”.
Den kvinnliga sexualiteten ingår som en stor och viktig del i hennes texter, men i böckerna om unga Nancy är den inte lika utmanande som i de senare böckerna, där det handlar om den äldre kvinnans sexualitet och längtan efter beröring och närhet. Ett närmast tabubelagt ämne.
– Det är samma sak här, man räknar ut människor efter en viss ålder. Bestämmer sig för hur de ska vara och bete sig. ”Pensionärer” får eller bör till exempel inte ha ett känsloliv som innefattar sexuell lust och aktivitet. Men det är bara myter alltihop, för så är det inte alls!
”Näckrosträdet” handlar om ett trasigt men känslostarkt äktenskap. Elsie skrev den precis innan hon skilde sig från sin man, som hon hade varit gift med i 55 år.
– När man säger det så låter det så enkelt. ”Jaha, och så skilde jag mig för fyra år sedan”. Det var en förskräckligt lång och svår process som det har tagit tid att bearbeta.
Men hon ser den samtidigt som oundviklig. Allting ställdes på sin spets när hon blev författare, dessutom en framgångsrik sådan.
Plötsligt var hon inte längre kvinnan som snällt stod vid spisen och gick till jobbet på Posten varje dag.
– De små sprickorna blev bredare, vi hade olika liv och kom längre och längre från varandra. Till sist gick det inte längre. När man inte kan växa och utvecklas tillsammans och inte berikar varandras liv är det dags att bryta upp. Men det behöver inte betyda att kärleken tar slut.
Elsie Johansson och hennes före detta man är fortfarande mycket goda vänner och pratar ofta med varandra i telefon. De har både barn och barnbarn ihop och det finns ingen bitterhet mellan dem.
Hon har än så länge inte stött på några nackdelar med att bryta upp och börja om sent i livet, men betonar att det är ett stort och svårt steg att avsluta ett förhållande.
Nu koncentrerar sig Elsie på att hela tiden försöka leva i nuet och hon låter Maliss, huvudpersonen i ”Sin ensamma kropp”, träna sig i att göra detsamma.
– Människan liv är begränsat och största delen av mitt har gått nu, det inser jag klart. Desto viktigare att ta vara på varje dag och varje tillfälle, inte sant?
Elsie betonar än en gång att hon är mycket tacksam. Hon saknar inte något i det liv hon lever nu, hon har hälsa, arbete, frihet och många vänner, såväl manliga som kvinnliga. När samtalet kommer in på relationer, och frågan om det finns en speciell ”någon” för henne nu, svarar hon med ett övertygande ”joo, det gör det väl!”, men lägger till med ett skämtsamt skratt:
– Men det kan ju växla om fjorton dar, det vet man aldrig!

Fakta: Sin ensamma kropp
”Sin ensamma kropp” handlar om 73-åriga Maliss och tar sin början i att hon får en bukett rosor från mannen som gjort om hennes badrum. Genom tillbakablickar får läsaren följa Maliss genom hennes liv och träffa både hennes föräldrar och andra anhöriga. Men framför allt handlar boken om Maliss tankar om, och längtan efter, närhet till en annan människa och vad hon känner att hon måste försonas med för att kunna börja om på nytt.

Det visste du inte om... Adam Tensta

2008-10-15T12:08:00.001+02:00

Porträtt Adam Tensta
Publicerad i Damernas värld, 2008.

Adam ”Tensta” Momodou Eriksson Taal
Ålder: 24.
Bor: Tensta.
Yrke: Artist.
Familj: 6 syskon, mamma och pappa.
Aktuell: Med skivan It’s a Tensta thing och spelningar runt om i landet.

Med succésingeln My cool blev han Adam Tensta med hela Sverige och turnerar nu landet runt på klubbar och festivaler. Men alkohol har aldrig varit en del av det livet för honom – det har helt enkelt aldrig varit aktuellt.

Han sitter avslappnat nedsjunken i soffan och pratar lugnt och genomtänkt, fast han gång på gång måste trycka på telefonen så att den slutar ringa och runt honom stressar skivbolagsrepresentanten och fotografen för att allt skall finnas på plats för fotograferingen. Det är mycket nu, för Adam Tensta, men det verkar inte beröra honom nämnvärt. Och när det kommer till det faktum att han aldrig har druckit alkohol, så är det inte heller något som han ser som en stor grej.
– Jag har aldrig druckit. Det har alltid varit en självklarhet för mig att inte behöva det, säger han med betoning på alltid.
– Folk frågar mig: är det inte jobbigt att inte dricka? När du ser alla andra som dricker och du är ute och festar med dem och du åker på turné och det dricks och bla bla bla. Men nej, det har aldrig varit en utmaning. Så det vore onödigt att börja efter 24 år.
Han skrattar och förklarar att han inte är en bättre person för att han inte dricker, att det bara är ett val som han har gjort. Och den enda anledningen är för honom att det är helt onödigt.
– Jag vet inte om det ligger någon djupare filosofi bakom det, det har bara aldrig varit aktuellt. Det är inte mer än så.
Istället håller han sig till läsk när han är ute med kompisarna eller spelar på olika klubbar, men han tycker inte att det är så viktigt att dricka alls när han är ute. Om han inte är törstig och det blir han inte så ofta, men valet på dryck kan då tyckas lite otippat.
– Trocadero är fan min favoritläsk! Det får bli den, säger han leende.
Han har lärt sig att parera frågorna om varför han inte dricker och väljer olika svar varje gång. Det effektivaste är att skylla på religiösa skäl, förklarar han. Det har avslutat många konversationer.
Han är inte medvetet en förebild med sin inställning till droger och alkohol och vill inte säga att man bör leva på ett visst sätt.
– Man är ingen sämre person för att man håller på med droger. Jag pekar inga fingrar, men om det är någon som känner att den blir inspirerad av mitt sätt att leva, så ja, absolut. Man får göra som man vill, ingenting är fel.
Att han har blivit en förebild efter succén med debutalbumet It’s a Tensta thing är det ingen som behöver tveka över. Framför allt i förorten, som han beskriver i sina låtar, men överallt möts han av människor som har lyssnat på skivan och har sina egna favoritlåtar.
Själv beskriver han skivan som en dagbok, om det han har sett i sitt liv och om hans egen vardag. Att det blev fokus just på Stockholmsförorten Tensta är helt enkelt för att det är där han är uppvuxen och han ville ha ett namn som folk skulle reagera på.
– Det är ett namn som man känner igen och som många redan associerar till något visst. Det de har hört om Tensta i media, att det ligger bredvid Rinkeby och att det är invandrartätt.
Den negativa mediebilden som fanns ville han ändra och istället visa upp en annan sida av Tensta och av förorten, med budskapet att man skall vara stolt över den man är och varifrån man kommer. Att man kan göra vad man vill. Han menar att det inte längre bara handlar om Adam Tensta utan om vad man kan göra för skillnad egentligen. På riktigt.
– Det behövs egentligen ganska lite för att inspirera folk eller tända någon form av låga. Det går att göra det här. Det behövs bara vissa exempel först och jag är glad över att få vara ett sånt exempel.

"På min krog ska jag servera enkelt tillagad mat"

2008-10-15T12:03:00.000+02:00

Porträtt av Plura Jonsson under vinjetten "Det visste du inte om..."
Publicerad i Damernas värld, 2007

Per ”Plura” Jonsson
Ålder: 55 år.
Yrke: Sångare i Eldkvarn.
Bor: I Stockholm.
Familj: Sambo och fyra barn.
Aktuell: Med Eldkvarns nya skiva Svart blogg.

Det är över trettio år sedan Eldkvarn släppte sin första skiva. Men Plura Jonssons stora matintresse har funnits där hela livet. Drömmen är att starta en liten krog, med riktigt god mat och fina råvaror. Gärna med Mauro Scocco sittande i baren.

Egentligen började det innan Plura Jonsson ens var född, när kvinnan som skulle bli hans mamma jobbade i restaurangbranschen i Ångermanland och så småningom arbetade sig nedåt landet, hamnade i Jönköping och träffade mannen som skulle bli Pluras pappa. När hon efter giftermålet blev hemmafru tog hon med sig sitt intresse för matlagning hem.
– Hon lagade fantastisk mat. Det var en ynnest, förstår jag nu, den matkultur jag fick med mig. När jag flyttade hemifrån upptäckte jag att jag saknade hennes mat och ringde hem och frågade sådant som: Hur gör du dina köttbullar? Då lagade hon maten själv och skrev ned recept till mig under tiden. Det satt i händerna på henne.
Nu sitter det i händerna på Plura också. Och han berättar om de grekiska restauranger som finns i Queens, New York, som är förebilder för den krog han drömmer om att en gång starta.
– De är otroligt enkla, inte flådiga alls, men med fantastiskt god mat. De har jättestora träkolsgrillar och kyldiskar med råvaror som bläckfiskar och fiskar, kycklingar och lammkotletter. De slänger på råvarorna på grillarna och serverar direkt. Det är sådant jag älskar.
Plura Jonsson pratar mycket om enkelhet när det kommer till mat. Fina råvaror, men enkelt lagade och serverade. I perioder har han velat servera gåslever och tryffel, men insett att det är för krävande. Särskilt med många gäster.
– Då sliter kocken sitt hår! Han svettas, är förbannad och skriker. Det är väl vad alla kockar säger: Gör det du kan och gör det inte för avancerat.
Eldkvarns nya skiva, Svart blogg, beskriver han som lyxig och snygg, med mycket stråkar och blåsinstrument. Helt annorlunda än den förra skivan, Atlantis, som var skramlig och taggig.
Namnet på skivan kom till Plura efter att han hade sett ett inslag på tv med Bodil Malmsten, där hon bland annat pratade om sin blogg. Några dagar senare skrev han på en låt som han inte hade bestämt namnet på och kom på textraden Det här är ingen sång, det är min svarta blogg. Och låtarna på skivan är lite som en blogg, enligt honom själv.
– De är mer berättande, lite vardagligare kanske. Bilder ur mitt liv just nu. Det hade skivan också kunnat heta.
Det var en del diskussioner i Eldkvarn innan de bestämde sig för namnet, men sådana oenigheter har de lärt sig att hantera under åren som de har spelat tillsammans.
– Vi accepterar varandra på ett helt annat sätt nu. När vi var yngre bråkade vi mycket mer, slogs till och med och kastade saker. Vi blev osams på efterfester, hade druckit och sa en massa dumma saker. Nu har vi lärt oss att när någon verkar sur så går man undan. Vi accepterar varandras dåliga sidor. Om man har bråkat i 20 år om att någon alltid kommer en kvart för sent, så vet man att det inte kommer att ändras nu.
Plura har själv skrivit en blogg under arbetet med skivan och den har fått mycket uppmärksamhet. Bloggen innehåller gamla minnen, droger, sex och en hel del mat och glimtar ur hans eget vardagsliv. Gamla vänner har hittat till bloggen och skrivit regelbundna kommentarer, liksom de många okända beundrarna.
Mauro Scocco är ett av många namn som har nämnts som i förbigående, men han visar sig även vara en del i Pluras krogdröm.
– Vi har pratat om att öppna en krog tillsammans. Han sa i någon intervju att hans dröm var att jag och han och Stellan Skarsgård skulle ha en krog ihop. Jag och Stellan skulle stå i köket och jobba, medan Mauro Scocco skulle sitta i baren och dricka med gästerna, skrattar Plura.

En egen röst

2008-10-15T12:01:00.003+02:00

Porträtt Rachel Molin
Publicerad i Damernas värld, 2007.

Rachel Mohlin
Ålder: 33.
Yrke: Skådespelare.
Bor: Stockholm.
Familj: Ja.
Aktuell: Som DV:s nya krönikör.

Hon är mest känd för att gestalta andra, både i radio och tv. Nu får skådespelerskan Rachel Molin chansen att skriva om sig själv, som DV:s nya krönikör. Men det blir inget gnäll och ingen bantning, hellre fobier och utlämnande av pojkvännen.

Det handlar mycket om rösten, när det gäller Rachel Mohlin. Hon har imiterat makthavare i radions Public Service, gestaltat kändisar i R.E.A-föreställningen på Hamburger börs och ungefär tio minuter in i intervjun pratar hon precis som jag.
– Jag är en sådan otrolig papegoja! Nu tar jag efter din göteborgska här, det märker jag direkt. Jag kommer ju från Jönköping och precis som göteborgskan så har vi vinande, raka i:n. Det är jättesvårt att säga till exempel filmjölk. Prova det en gång!
– Filmjölk?
– Nej. Jag har fått jobba jättemycket med det och sitta så här: Filmjölken ligger på is. Det svåraste som finns – nu ska jag inte skrämma upp dig! – är att jobba bort göteborgska eller något som liknar den, när man ska få ett neutralt scenspråk.
Rachel Molin kom till Stockholm från Jönköping som nittonåring. Hon hade kommit in på en folkhögskola i Rinkeby, där hon skulle plugga sång och teater, men förstod ganska snart att det inte riktigt passade henne. I stället började hon på en konstskola, eftersom hon egentligen ville bli bildkonstnär, men hoppade av den också. Måleriet blev för tråkigt och asocialt och i stället kom hon in på Kulturama, där hon började läsa teaterakrobatik. Det byggde på att eleverna skulle utmana sina fysiska rädslor, men för Rachel blev det precis tvärtom.
– Jag utvecklade en sedan dess aldrig övervunnen höjdfobi. Man skulle kasta sig ut från bord och kasta käppar på varandra. Not my kind of thing.
Men till slut kom hon in på teaterskolan Skara Skolscen, efter hårda antagningsprov. Det var där hon fick träna sin röst och kämpa med dialekten och tonläget för att få ett neutralt scenspråk.
– Jag hade en så otroligt risig röst när jag kom till Skara. Jag hade jättekonstig falsett och pratade med en väldigt genomträngande och jobbig röst. För jag har ganska mörk röst egentligen och för mig var det känsligt. Jag tyckte att jag hade en okvinnlig röst. Så jag slet jättemycket med det där, med att komma ner med andningen. Och ju mer jag jobbade med min röst, desto mer flippade jag ut och började göra dialektutflykter, berättar hon och gestaltar förändringen genom att prata med olika röster. Från den nervöst gälla, till den lugnare djupa.
Det var på Skara Skolscen som imitationerna tog sin början, men innan hon skulle få användning för den talangen gick hon igenom den nyttiga skolan Vänner och fiender. Under tre år och 900 avsnitt var hon en av huvudpersonerna i Sveriges första varje dag-såpa. Hon var 22 år, fick utveckla rutiner och uthållighet och hon älskade det.
– Det var en skitbra skola! Men det var ju mycket ”vi måste prata”, säger hon med dramarösten och fortsätter: Det var väldigt grunda konflikter, ingen världsomvälvande dramatik på något sätt. Men den var bra i sin genre och det var en väldigt rolig period i mitt liv.
När serien hade uppehåll började Rachel arbeta med humorprogrammet Röster i radio, som behövde någon som både var skådespelare och kunde skriva. Hon blev fascinerad av det korta formatet och tempot i radio och så fick hon göra olika karaktärer.
– Och man behövde inte klä ut sig och sminka sig utan kunde bara använda rösten.
Efter det blev hon Kjell Erikssons sidekick i Morgonpasset i P3 och sedan gjorde de också Sovmorgon tillsammans. År 2001 började Rachel arbeta med Public service och två år senare sändes den första säsongen av humorserien Kvarteret skatan på SVT. Förra året kom hon in i R.E.A (roligt, elakt, akuellt)-gänget, som sjunger och gestaltar kändisar på Hamburger börs.
Nu har hon haft möte med sin förläggare för att få skriva sin första roman och i det här numret är det premiär för Rachel Mohlin som ny krönikör i DV.
– Läsarna kan förvänta sig ett maniskt undvikande av att bli alltför allmängnällig. Jag kommer inte att skriva om bantning. Jag kommer notoriskt undvika tvättstugegnäll. Jag kommer nog aldrig avsluta en krönika med ”ja, se karlar!” heller. Jag kommer att lämna ut min pojkvän lite, tror jag. Inte mot hans vilja, men han ingår ju i mitt liv. Och så är jag väldigt intresserad av fobier och ångest i allt jag gör.
Hon visar på kaffekoppen, där sojamjölken som hon beställde har skurit sig. Det har med temperaturen att göra, tror servitrisen.
– Jag kan sitta och fundera: Nu skar sig den här sojamjölken. Kan det vara så att den är för gammal då och att jag kommer få någon slags bakterie? Jag har en väninna som jag konstant delar fobier med. Ljud, smaker, lukter. Vi skickar sms till varandra. ”Nu hör jag någon som smackar på tunnelbanan. Jag måste gå av. Jag är sen.” Jag reste mig och gick från en dejt en gång på grund av att han smackade.
Men Rachel Mohlin har hittat ett sätt att bli av med sin överskottsångest: Boxning. Hon har en personlig tränare som hjälper henne med att få ut aggressioner och lär henne att måtta slag. Det har blivit ett sätt för henne att slappna av och tänka på annat. För hon har insett att yoga verkligen inte gör det för henne.
– Jag hatar yoga! Det är så skönt att komma ut som en yogahatare. Det får man inte säga som kvinna, det är lite tabu. På ett yogapass sitter jag bara och tänker: Är det inte slut snart? Och det är jobbigt med allas fötter överallt. Det är sportens motsvarighet till smetiga ballader. När kommer refrängen?
Och då har Rachel ändå verkligen försökt. Eftersom hon hade många kompisar som höll på med yoga, åkte hon till och med på yogaläger. Hon tyckte att det var roligt att träffa alla människor och äta god vegetarisk mat, men själva yogan – det fungerade inte.
– Jag var så castad för att börja med yoga eftersom jag levde jättestressigt och brottades med mig själv i allt jag gjorde. Men nej. Det är skönt som stretching, men det händer ingenting. Jag slåss i stället, det funkar skitbra för mig.
Den professionella motsvarigheten till boxning är för Rachel Molin att träda in i nya roller. Privat är hon inte den som ställer sig upp och håller tal och underhåller på fester – tvärtom. När hon måste blir hon blyg och nervös och kämpar med sin rampfeber, men när det finns en roll eller en annan person att gömma sig bakom går det lättare. Som när hon imiterar kändisar och tar över deras drag. Trots att hon ofta imiterar i radio och inte syns för lyssnarna går Rachel in i rollen genom att ta över hela rörelsemönster.
– Det gäller att hitta personens röst i sig själv. Jag tittar mycket på kroppsspråket. Som när jag gör Mona Sahlin, som har lite buteljaxlar och är lite låst.
Rachel förklarar, samtidigt som axlarna sjunker och hela hållningen blir annorlunda. När hon pratar om andra imiterar hon ofta deras röster och lånar små egenheter och gester. Och det blir tydligt att hon lyssnar och iakttar sin omgivning, oavsett var hon befinner sig.
– Det var en kille i konsumkassan som hade så jäkla snygg röst. ”Sjuttiotvå och femtio, tack.” Så jag var nästan tvungen att säga att jag skulle ha något mer också. Bara för att få höra honom.
Rösten är utan tvekan väldigt viktig för Rachel Mohlin, vilket innebär att hon måste ta hand om den. Hon gör övningar och har två röstpedagoger och en röstläkare som hjälper henne. Annars kan det bli som i höstas, när hon hade arbetat mycket och blev hes. Tappade rösten. Då fick helt enkelt Maud Olofsson, med det höga tonläget, sjukskriva sig.
– Utbränd! skriker Rachel, som Maud.
Rachel Mohlin har arbetat som skådespelerska, imitatör, underhållare och konstnär, är snart författare och nu krönikör. Gärna allt samtidigt. Vad blir det härnäst?
– Jag skulle nog inte släppa en platta med mjuka jazzvisor eller så. Nej, hu, det besparar jag omvärlden! Men jag skulle vilja läsa idéhistoria. Jag kan längta efter att gå på en föreläsning, gå hem, plugga och ha en tenta. Bo i korridor. Äta pasta och köttfärssås.
Skulle du klara av det?
– Nej. Det tror jag inte. Någonstans har jag kommit till den insikten att jag får acceptera att jag inte tycker om att göra bara en sak. Jag tycker om att göra många olika saker.

"När jag glömde att ta på mig ringen blev det tittarstorm"

2008-10-15T12:00:00.002+02:00

Porträtt Hans Mosesson
Publicerad i Hemmets veckotidning, nr 35, 2008

Hans Mosesson
Ålder: 63.
Yrke: Skådespelare och regissör.
Familj: Fru och tre pojkar.
Bor: ”Svinstia i Brottkärr.”
Aktuell: Andra avenyn och Ica-reklamen.

Han är den före detta proggaren, som numera blir igenkänd som Ica-Stig vart han än vänder sig. Men privat arbetar Hans Mosesson gärna med att få färdigt sitt drömhus utanför Göteborg – eller njuter av att göra ingenting.

På den soliga innergården vaknar hunden Morris, han gläfser glatt och hälsar när det kommer besökare genom järngrinden. Det är varmt och han har sovit på marken i skuggan, utanför det stora röda trähuset som en gång har befolkats av grisar. Här, i Brottkärr utanför Göteborg, med promenadavstånd till havet och den klippiga västkusten, bor Hans Mosesson. Den före detta proggaren och Nationalteater-medlemmen, som numera är mest känd som Ica-Stig, skrattar när han berättar:
– Jag brukar säga att jag bor i en svinstia i Brottkärr!
Han pekar över gården och in mellan träden, och visar på ett hus som tidigare har varit den gamla mangårdsbyggnaden, där bonden bodde. I bakgrunden hörs hela tiden måsarna och Hans Mosesson berättar att den förre ägaren hade hästar i stallen, som nu genomgår förvandlingen till boningshus.
– Det skulle ha varit rivet egentligen, var planen när vi flyttade hit. Men vi köpte det för att vi ville behålla det, förklarar han och tillägger att huset nu är Q-märkt och inte får behandlas hur som helst.
Det har varit mycket jobb de senaste två åren, sedan paret Mosesson köpte huset, men för Hans har det fysiska arbetet varit en välkommen paus från skådespeleriet.
– Det har alltid roat mig, som en kontrast till det känslomässiga i teater och film. Det känns gott att ta en hammare och slå lite, bygga lite och inte hålla på så mycket med det inre.
Förutom arbetet med den välkända Ica-reklamen, där han spelar butiksföreståndaren Stig, har Hans Mosesson turnerat runt i landet med revyn Hotelliggaren hela året och till hösten blir han aktuell med en ny roll, i Svt:s succésåpa Andra Avenyn. Där skall han spela Per Erik Björn, som är ägare och VD för företaget Björnsängar. Det är ett familjeföretag som hans dotter har drivit, men Per Erik tycker att hon har skött det dåligt.
– Själv har han haft en hjärtinfarkt, så han har vilat upp sig på Rivieran och kommer hem och pekar med hela handen och ska ställa det till rätta. Han är en ganska patriarkal typ som driver företaget med effektivitet och hårda nävar, berättar Hans Mosesson.
Han tycker att det skall bli roligt att vara med i en riktig såpa och spela in flera avsnitt om dagen, i ett högt tempo. Och att arbeta på hemmaplan, i Göteborg.
– Och det klart att det är angeläget för mig att visa att jag inte bara är Stig, utan att det går att göra andra roller av den här gamla kroppen, säger han och ler så att det rynkar sig kring ögonen.
Att han själv som person är så förknippad med rollen som Stig märks tydligt, inte minst när människor han möter säger fel namn eller när en man som sitter på en klippa vid havet, där fotografen vill ta bilder, vinkar och ropar:
– Nämen titta, Ica! Hej, hej!
Hans Mosesson nickar och hejar vänligt tillbaka.
Han säger att människor ofta har svårt att skilja rollen från verklighet när det kommer till den populära reklamen. Han berättar att han hade på sig en ring på fingret i början av inspelningarna, under det första halvåret. När han sedan vid ett tillfälle glömde att ta på sig den, så blev mat-jättens kundtjänst nedringd av folk som undrade vad som hade hänt.
– Har han skilt sig? Är han otrogen, eller vad håller han på med?
Men trots den naturliga yttre likheten, så känns karaktären Stig ändå avlägsen när Hans Mosesson sitter på sin innergård och pratar om tiden i Nationalteatern, från slutet av 60-talet tills han lämnade teater- och rockgruppen 1985. Han berättar om arbetet de gjorde på fritidsgårdar runt om i Göteborg, med ungdomar i utsatta områden, och hur meningsfullt det kändes. De lyssnade på de ungas berättelser och framförde deras verklighet i form av teater och rockmusik.
Bakom solglasögon och med en cigarett i handen brinner Hans Mosesson fortfarande när han pratar om orättvisor och segregation, om problemen som finns i förorterna och om tron som fanns hos unga på den tiden, att man kunde förändra samhället.
– Den andan hoppas jag finns kvar hos varje ung människa, att vilja sätta avtryck eller kunna påverka och förändra, säger han.
Om han idag skulle få chansen att träffa den yngre upplagan av Hans Mosesson, så skulle han ge honom rådet att stå på sig och kämpa.
– Ge inte upp! Det går att förändra, men man måste vara många och man måste vara högljudd och man måste peka på lösningar och inte bara kritisera, utan det gäller att bygga någonting också, det tror jag är viktigt att påpeka.
Vad skulle då den yngre Hans svara den äldre, som gått från Nationalteaterns kritik av samhället till att bli ett av storföretagens mest kända reklamansikten?
– Han skulle nog säga ”skit på dig”, säger Hans och skrattar.
– Men då skulle jag försvara mig och säga att även om vi inte lyckades bekämpa kommersialismen eller överflödskonsumtionen och inte lyckades bidra på det sätt som vi borde ha gjort gentemot fattigdomen, att kommersialismen ändå lever och i takt med högervridningen i samhället så blir kulturen allt mer beroende av en typ av sponsring.
Han menar att det gäller film, teater och musik, eftersom samhället drar bort sina pengar. Och då är steget till reklam inte så långt från att i en film köra ett visst bilmärke eller bära en viss klocka.
– Jag skulle nog kunna försvara mig ganska väl gentemot den unga Hans Mosesson, tror jag.
Hans åsikter om hur samhället bör se ut har inte förändrats genom åren och trots att han inte är engagerad i någon organisation eller förening idag, så finns intresset där fortfarande.
– Känslomässigt och politiskt står jag kvar med fötterna på samma ställe, det gör jag, säger han.
Musiken har däremot fått ge plats åt andra intressen och han beskriver inte sig själv som musiker, men tillägger att han gärna sjunger om det bjuds. Ändå kommer det fram att han i Nationalteatern spelade både flöjt och trummor, och de mer udda borrmaskin och sandpapper. De två sistnämnda ”instrumenten” har kommit till annan användning de senaste åren, då arbetet med huset har tagit mycket tid. Ett arbete som har gett resultat och Hans Mosesson säger att han börjar se ljuset i tunneln.
Men han försöker ge sig själv lediga dagar också, för att göra ingenting. Det är då han trivs allra bäst. Han slår ut med armarna i solen.
– Sådana här dagar, då man kan gå barfota. Man kan gå ner och bada och gå till båten och pyssla lite. Eller vara här på tomten och skrota. Sådana här lata indiandagar, att på något sätt bara finnas till.
– Då kan jag sätta mig och läsa, eller somna i en stol eller… Ja, gå omkring. Kanske blir det att jag tar fram en målarburk eller blandar till lite bruk och fogar i murarna. Då njuter jag!